Det är lite jobbigt just nu. Saker och ting visar sig inte vara riktigt som jag trott att det skulle bli. Jag minns hur det är när det är så jobbigt att man bara kan skratta i ren desperation. Men det löser sig väl. Saker och ting har en tendens att göra det. Hur jävla fittigt CP-ont man än får i själen.

Nu åker jag till Riga och dränker min sorg i allt som kan räknas som baltiskt. Typ koppleri, knark och sprit.